Inledning
Enskilda organisationer i hela världen vill uppmärksamma regeringar och internationella institutioner på de tilltagande och negativa effekterna av EKIers verksamhet för miljön, sociala förhållanden, de mänskliga rättigheterna och ekonomin. Vi har själva kunnat se det orimliga mänskliga lidandet och den miljöförstöring som de stora EKIerna har orsakat i Indonesien, som bara är ett av många drabbade länder. EKIer svarar för 24 % av Indonesiens skuldbörda, genom mer än 28 miljarder dollar av subventionerade och icke-transparenta transaktioner till stöd för korrumperade och oekonomiska projekt, vapenaffärer, miljöförstöring och övergrepp på de mänskliga rättigheterna. Indonesiens skuld till EKIerna utgör en oacceptabel börda på det indonesiska folket och hämmar dess fortsatta utveckling. EKIer har stött export av vapen och annan utrustning som Suharto-regeringen använde för att kränka de mänskliga rättigheterna. EKIer har även stött många projekt – exempelvis i gruv-, papper & massa och elsektorerna – som fått förödande sociala och ekologiska konsekvenser. De vårdslösa västerländska EKIerna bär, som påpekades i en artikel i Financial Times den 22 september 1999, en stor del av ansvaret för ”våldet i Öst-Timor och det ekonomiska sammanbrottet i Indonesien”. Offentliga exportkredit- och garantiinstitutioner har blivit den största källan i världen för offentlig internationell finansiering, och medverkar i 8 procent av all världens export. EKIerna understödde 1998 privat export och investeringar till ett värde av 391 miljarder dollar, varav 60 miljarder utgjordes av medellånga och långa garantier och lån, huvudsakligen för att finansiera storskaliga projekt i utvecklingsländerna. Detta belopp är större än världens samlade bilaterala och multilaterala utvecklingsbistånd, som i genomsnitt varit 50 miljarder dollar per år under det senaste decenniet. EKIer svarar för 24 procent av utvecklingsländernas skulder, och för 56 procent av deras skulder till offentliga statliga institutioner.

I april 1998 sände 163 enskilda organisationer från 46 länder ett ”Upprop från nationella och internationella enskilda organisationer för reformering av exportkredit- och garantiinstitutionerna” till de industrialiserade OECD-ländernas finans- och utrikesministrar. Organisationerna krävde möjlighet till insyn och allmänhetens deltagande i EKIernas beslutsfattande, miljögranskning och -konsekvensbedömningar av institutionernas ekonomiska åtaganden, sociala hänsyn (jämlikhet och mänskliga rättigheter) i bedömningen av EKIernas åtaganden, och en internationell överenskommelse i OECD och/eller G8 om gemensamma riktlinjer och krav för EKIerna beträffande miljö och sociala frågor. Under de senaste två åren har industriländerna bara gjort minimala åtaganden i OECD om att verka för gemensamma förhållningssätt och riktlinjer för miljön. Bristen på insyn i OECDs arbetsgrupp för exportkrediter och kreditgarantier, och på en meningsfull offentlig konsultation – särskilt med representanter för berörda grupper och organisationer från länder utanför OECD – har gjort hela processen till en parodi. EKIerna har konsekvent vägrat ta lärdom av erfarenheterna, och fortsätter att bevilja finansiering till miljömässigt och socialt destruktiva verksamheter. Försumligheten beträffande sociala frågor och miljön, och bristen på insyn i EKIerna måste upphöra. EKIernas stöd till stora vapenaffärer, till urmodig teknik som förkastats eller förbjudits i ursprungsländerna, och till ekonomiskt icke produktiva investeringar är en skandal av globala mått.
En uppmaning till reformering

På grundval av erfarenheterna i Indonesien och många andra länder upprepar vi enskilda organisationer från hela världen uppmaningen till reformering av exportkredit- och garantiinstitutionerna från i april 1998. Vi uppmanar OECD-ländernas regeringar, ministrar och lagstiftande församlingar att omgående genomföra följande reformer av sina EKIer:

1. Skapa insyn, offentlig tillgång till information och konsultationer med det civila samhället och berörda människor både inom OECD och i mottagarlandet, på tre nivåer: i miljökonsekvensbedömningen och bedömningen av sociala effekter av pågående och kommande investeringar och projekt som stöds av enskilda EKIer; i framtagandet av nya procedurer och krav för miljö och sociala frågor inom de nationella EKIerna; och i förhandlingarna om gemensamma förhållningssätt och riktlinjer för miljö och sociala frågor inom OECD och i andra fora.

2. Anta bindande, gemensamma riktlinjer och krav beträffande miljö och sociala frågor, som inte är lägre eller svagare än befintliga procedurer och krav för internationell offentlig finansiering, exempelvis de som fastställts av Världsbanksgruppen och OECDs biståndskommitté (DAC). Sådana riktlinjer och krav måste vara förenliga med andra gällande internationella åtaganden och avtal beträffande sociala frågor och miljö, exempelvis International Labour Organisations konventioner, Kyotoprotokollet och Klimatkonventionen. För närvarande har vissa regeringar fastställt, eller håller på att fastställa, miljöriktlinjer som avviker avsevärt från och ställer betydligt lägre krav än dessa internationellt erkända krav och riktlinjer.

3. Anta uttryckliga kriterier för mänskliga rättigheter som ska styra EKIernas verksamhet. Detta bör göras i konsultation med berörda människor och det civila samhället, och bygga på befintliga internationella konventioner om mänskliga rättigheter. I Indonesien såväl som på andra håll har EKIer inte bara stött vapenexport med direkt koppling till grava övergrepp på de mänskliga rättigheterna. Deras stöd till gruvor, pappers- och massafabriker och andra stora infrastukturinvesteringar har ofta åtföljts av att lokalsamhällenas rättigheter och försörjningsmöjligheter raserats, att opposition undertryckts med vapenmakt, och att pressens frihet att kritisera sådana övergrepp har begränsats.

4. Anta bindande kriterier och riktlinjer för att hejda EKIernas medverkan till korruption. Enligt Transparency International har EKIernas långvariga brist på åtgärder för att ta itu med korruptionen gjort att vissa EKIers beteende är ”nära medhjälp till brott”. Vi stödjer de rekommendationer om hur EKIerna kan undvika fortsatt medverkan till korruption, som Transparency International framförde till OECD och EU i september 1999. Dessa innefattar, bland annat, att de som söker exportkrediter skriftligen måste försäkra att inga olagliga betalningar gjorts i samband med ett kontrakt, och att varje brott mot förbudet mot olagliga betalningar upphäver statens ersättningsskyldighet.

5. Göra ett åtagande att endast finansiera ekonomiskt produktiva investeringar. Det omfattande stödet från EKIer till köp av militär utrustning och olönsamma ”vita elefant”-projekt såsom kärnkraftverk, som skulle avvisas båda av OECDs bilaterala biståndsmyndigheter och av multilaterala utvecklingsinstitutioner som Världsbanken, måste upphöra.

6. Anta ett program för att lindra utvecklingsländernas skuld till EKIer, som till stor del härrör från ekonomiskt icke-produktiva investeringar. Indonesiens skulder till EKIer, som nu lägger en outhärdlig börda på det indonesiska folket, bör ges prioritet till skuldlättnad.

Slutsatser

OECDs biståndskommitté (DAC) uttalade 1996 att ”vi bör stäva efter inget mindre än att industriländernas samtliga relevanta policys är konsekventa med utvecklingsmålen och inte undergräver dessa”. OECD-ländernas EKIer, och OECDs arbetsgrupp för exportkrediter, struntar fullständigt i den uppmaningen. Dessa institutioner har hittills vägrat att ta något ansvar för sina misstag, och att dra några meningsfulla lärdomar av dem. EKIernas sätt att fungera ger uttryck för en korrupt, icke-offentlig, miljömässigt och socialt destruktiv globalisering som är lika allvarlig och klandervärd som det som Världshandelsorganisationen, det föreslagna Multilaterala investeringsavtalet, Internationella valutafonden och Världsbanken kritiseras för av det civila samhället och av aktivister i hela världen. Vi uppmanar ansvarskännande medborgare och organisationen i hela världen att rikta sin uppmärksamhet mot EKIerna och deras förhandlingsforum i OECD, och påverka sina regeringar att utan dröjsmål reformera dessa institutioner.
Översättning: Göran Eklöf

	Undersigned Non-Governmental Organizations and Individuals [view list]